Denna sida är under omarbetning. Framöver kommer den att komplettera det generella undervisningsupplägget med tips som är specifika för ämnesövergripande arbete.

Ämnesövergripande arbete är ständigt debatterat och framställs omväxlande som både skolans räddning och skolans största problem. Vanliga argument för är att det skapar sammanhang och effektivitet i lärandet, medan motståndarna framställer det som en rörig och ostrukturerad arbetsform. Forskning verkar inte heller ge oss några tydliga svar utan pekar snarare på att ämnesövergripande arbete är en välfungerande metod men ingen mirakelkur (Hattie 2014).

Vi är övertygade om att effekten av och fördelarna med ämnesövergripande arbete varierar beroende på upplägget. I dess sämsta form är ämnesövergripande arbete en av läraren definierad uppgift utan tydligt stöd för genomförande. I dess bästa form är det en fri och motiverande arbetsform där eleverna ges vägledning av en aktiv lärare och tydliga verktyg.

Vi tror på ämnesövergripande arbete. Rätt utnyttjat finns möjligheten att bygga en undervisning som främjar elevernas inre motivation och förflyttar de i skolan centrala yttre tvångsmedlen (betyg och betygskriterier) till en sekundär position, utan att tydliga lärandemål och stödstrukturer får stryka på foten. Med flexibla teman kan motivationsförstörande yttre ramfaktorer minimeras och både elever och lärare ges chansen att uppnå flow i sitt arbete.

Tematiska scheman

Fokus på autentiska, aktuella frågor görs svårare av uppdelningen i skilda skolämnen som bryter upp skoldagen. Traditionellt ämnesövergripande arbete löser inte alltid problemet då det ofta tar formen av ett långt i förväg planerat tema som tar liten hänsyn till vad som är aktuellt för tillfället. Med ett kontinuerligt tematiskt arbete – under en termin, ett år eller hela gymnasietiden – uppstår stora möjligheter att med kortare varsel starta ett nytt tema när ett viktigt ämne pockar på uppmärksamhet. Eleverna får en aktuell undervisning som underlättar förståelsen av omvärlden, samtidigt som vi lärare får en mer stimulerande arbetssituation.

Med ett schema som tillåter kontinuerligt tematiskt arbete blir inte lärarna bundna vid en enskild kurs utan kan representera verkligheten som den är, utan att känna sig stressade att “hinna klart” med sin kurs innan nästa lov. Detta gör det lättare att snabbt starta teman som följer med i nyhetsflödet eller plockar upp  vetenskapliga och kulturella händelser som pockar på uppmärksamhet. En lika stor styrka är att eleverna inte är låsta till snäva ramar, utan verkligen kan följa sidospår som väcker deras intresse. Ett relativt traditionellt tema om global uppvärmning kan som exempel inkludera både samhällskunskap, naturkunskap, geografi och historia – liksom svenska, engelska och många fler ämnen. Några elever kanske blir mer intresserade av de naturvetenskapliga aspekterna av temat och kan då fokusera mer på dessa, medan andra fokuserar på något av de samhällsvetenskapliga ämnena eller lägger extra krut på redovisningsformen. Målet är naturligtvis fortfarande att ge alla elever goda grundkunskaper i alla ämnen, men genom att ta hänsyn till att motivationen inom varje ämne kan skifta under året lämnas utrymme för eleverna att arbeta mer tidseffektivt.

Det är viktigt att nämna att stöd och struktur är centralt för att lärandet ska fungera. Upptäckande pedagogik i betydelsen att eleverna själva letar reda på svaren är inte en effektiv metod, framförallt inte när frågorna ställs av läraren. Grunden måste vara en omfattande struktur för att få faktainnehållet klart för sig, lyckas med textstrukturen, eller andra mål med undervisningen. Kartor bidrar till detta, liksom traditionella läroböcker eller annat källmaterial som läraren tillhandahåller. Eleverna måste ges en tydlig faktabas innan friare arbeten tar vid samt som kontinuerligt verktyg under arbetets gång. Vissa elever kommer sedan att utgå från dessa under hela temat medan andra snabbt tar sig vidare till mer omfattande och komplicerade källmaterial som tillåter elaborering och utveckling av kunskaperna. Den struktur som kartorna ger gör att det inte är en svaghet om eleverna fokuserar på olika kunskaper, utan tvärtom en styrka som innebär en mer effektiv användning av energi och främjar motivation. En elev kan hålla sig till att memorera lärarens grundmaterial i ett ämne, och kanske nå ett något lägre betyg där, och samtidigt utveckla och nyansera kunskaperna ytterligare inom ett annat ämne och nå ett av de högsta betygen där. 

Feedback för ämnesövergripande arbete

Feedback och bedömning är mångfacetterat. En viktig aspekt är att synliggöra målen med utbildningen från början. Genom tydliga lärandemål, exempel och kartor över viktig kunskap kan eleverna själva utvärdera sin arbetsinsats. En aktiv lärare som ger formativ feedback under arbetets gång kan också hela tiden koppla sin bedömning till dessa kartor och på så vis ha ett konkret underlag att hänvisa till. 

Repetera och fyll på

Ett svårighet är valet mellan långa och korta teman. Långa teman ger eleverna frihet och möjlighet att undersöka en fråga på djupet, men kan samtidigt bli en fälla för elever som har svårt att komma igång med arbetet. Genom att kombinera ett långt tema med korta instick där läraren presenterar nyheter av relevans för området, repeterar fakta, inleder lektioner med mindre övningar eller i helklass visar på lösningar av nya problem som upptäckts skapas mer struktur i arbetet och elever som fastnat får hjälp att komma vidare.