Ämnesövergripande arbete är ständigt debatterat och framställs omväxlande som både skolans räddning och skolans största problem. Vanliga argument för är att det skapar sammanhang och effektivitet i lärandet, medan motståndarna framställer det som en rörig och ostrukturerad arbetsform. Forskning verkar inte heller ge oss några tydliga svar utan pekar snarare på att ämnesövergripande arbete är en välfungerande metod men ingen mirakelkur (Hattie 2014).

Vi är övertygade om att effekten av och fördelarna med ämnesövergripande arbete varierar beroende på upplägget. I dess sämsta form är ämnesövergripande arbete en av läraren definierad uppgift utan tydligt stöd för genomförande. I dess bästa form är det en fri och motiverande arbetsform där eleverna ges vägledning av en aktiv lärare och tydliga verktyg.

Vi tror på ämnesövergripande arbete. Rätt utnyttjat finns möjligheten att bygga en undervisning som främjar elevernas inre motivation och förflyttar de i skolan centrala yttre tvångsmedlen (betyg och betygskriterier) till en sekundär position, utan att tydliga lärandemål och stödstrukturer får stryka på foten. Med flexibla teman kan motivationsförstörande yttre ramfaktorer minimeras och både elever och lärare ges chansen att uppnå flow i sitt arbete.

Tematiska scheman

Fokus på autentiska, aktuella frågor görs svårare av uppdelningen i skilda skolämnen som bryter upp skoldagen. Traditionellt ämnesövergripande arbete löser inte alltid problemet då det ofta tar formen av ett långt i förväg planerat tema som tar liten hänsyn till vad som är aktuellt för tillfället. Med ett kontinuerligt tematiskt arbete – under en termin, ett år eller hela gymnasietiden – uppstår stora möjligheter att med kortare varsel starta ett nytt tema när ett viktigt ämne pockar på uppmärksamhet. Eleverna får en aktuell undervisning som underlättar förståelsen av omvärlden, samtidigt som vi lärare får en mer stimulerande arbetssituation.

Med ett schema som tillåter kontinuerligt tematiskt arbete blir inte lärarna bundna vid en enskild kurs utan kan representera verkligheten som den är, utan att känna sig stressade att “hinna klart” med sin kurs innan nästa lov. Detta gör det lättare att snabbt starta teman som följer med i nyhetsflödet eller plockar upp  vetenskapliga och kulturella händelser som pockar på uppmärksamhet. En lika stor styrka är att eleverna inte är låsta till snäva ramar, utan verkligen kan följa sidospår som väcker deras intresse. Ett relativt traditionellt tema om global uppvärmning kan som exempel inkludera både samhällskunskap, naturkunskap, geografi och historia – liksom svenska, engelska och många fler ämnen. Några elever kanske blir mer intresserade av de naturvetenskapliga aspekterna av temat och kan då fokusera mer på dessa, medan andra fokuserar på något av de samhällsvetenskapliga ämnena eller lägger extra krut på redovisningsformen. Målet är naturligtvis fortfarande att ge alla elever goda grundkunskaper i alla ämnen, men genom att ta hänsyn till att motivationen inom varje ämne kan skifta under året lämnas utrymme för eleverna att arbeta mer tidseffektivt.

Det är viktigt att nämna att stöd och struktur är centralt för att lärandet ska fungera. Upptäckande pedagogik i betydelsen att eleverna själva letar reda på svaren är inte en effektiv metod, framförallt inte när frågorna ställs av läraren. Grunden måste vara en omfattande struktur för att få faktainnehållet klart för sig, lyckas med textstrukturen, eller andra mål med undervisningen. Kartor bidrar till detta, liksom traditionella läroböcker eller annat källmaterial som läraren tillhandahåller. Eleverna måste ges en tydlig faktabas innan friare arbeten tar vid samt som kontinuerligt verktyg under arbetets gång. Vissa elever kommer sedan att utgå från dessa under hela temat medan andra snabbt tar sig vidare till mer omfattande och komplicerade källmaterial som tillåter elaborering och utveckling av kunskaperna. Den struktur som kartorna ger gör att det inte är en svaghet om eleverna fokuserar på olika kunskaper, utan tvärtom en styrka som innebär en mer effektiv användning av energi och främjar motivation. En elev kan hålla sig till att memorera lärarens grundmaterial i ett ämne, och kanske nå ett något lägre betyg där, och samtidigt utveckla och nyansera kunskaperna ytterligare inom ett annat ämne och nå ett av de högsta betygen där. 

Feedback för ämnesövergripande arbete

Feedback och bedömning är mångfacetterat. En viktig aspekt är att synliggöra målen med utbildningen från början. Genom tydliga lärandemål, exempel och kartor över viktig kunskap kan eleverna själva utvärdera sin arbetsinsats. En aktiv lärare som ger formativ feedback under arbetets gång kan också hela tiden koppla sin bedömning till dessa kartor och på så vis ha ett konkret underlag att hänvisa till. 

Lektionsupplägg

Du och kollegorna är intresserade av att testa ett ämnesövergripande arbetssätt, ni vet hur ni ska anpassa schemaläggningen och har en idé om hur bedömningen ska hanteras. Nu återstår det viktigaste: hur kan ett tema utformas?

1. Presentera problemet

Börja med att introducera arbetsområdet och det problem som ni kommer att försöka lösa. Att utgå från ett problem eller en berättelse – snarare än ett abstrakt kunskapsområde – är bra för att det hjälper eleverna att organisera kunskapen logiskt och aktiverar vår mänskliga tendens att söka logiska samband. Problemet kan gärna vara aktuellt genom en nyhet, en samhällsdebatt, en trend eller ett aktuellt kulturellt verk som en bok eller film. Mobilisera elevernas förkunskaper och undersök kunskapsnivåer och intresse genom att diskutera vad eleverna känner till och vilka åsikter som uttrycks.

2. Ge sammanhang och översikt

Den viktigaste genvägen till förståelse är att visa mönster och sammanhang i det som annars uppfattas som lösryckta fakta. Att själv som elev se helhetsbilden kräver både stora förkunskaper och belastar arbetsminnet hårt, vilket gör dessa förklaringar till en av lärarens viktigaste uppgifter. Här blir kartan en tydlig metafor för vilken fakta som är viktig: börja med att visa hela landskapet, snarare än att lära ut namnen på alla buskar och träd.

Försök kombinera en generell översikt över ett fält med konkreta exempel på hur detta är kopplat till den aktuella frågan eller problemet ni utgår ifrån. Försök att ge flera olika exempel för att hitta kärnan och undvika att elever fastnar i en felaktig förståelse av begrepp och samband.

Konceptuell faktakunskap och förmågor är tätt sammanflätat, men det kan ge ytterligare tydlighet att prata uttryckligen om båda. Handlar det om att analysera en samhällsfråga eller ett historiskt skeende bör läraren inte bara ge fakta om frågan utan också modellera hur denna ska behandlas: visa hur den kan passas in i ett grafiskt analysverktyg som synliggör orsaker och konsekvenser. Detta tvingar fram samband i ljuset och motverkar att elever upprepar fakta i ord eller text utan att förstå.

Handlar det om en texttyp som ska skrivas räcker det inte bara med att förklara syftet med texten utan även om att konkret visa exempeltexter, formuleringsförslag och textstruktur så att eleverna får syn på detaljernas betydelse för helheten.

Övning

3. Gemensam träning     

Avsluta denna första lärarledda del med en kortare uppgift för att kontrollera förståelse, exempelvis genom att låta eleverna göra ett första test, lösa ett problem eller skriva en kortare text. Låt eventuellt eleverna träna i par eller mindre grupper för att kunna stötta varandra samt för att läraren ska ha en chans att hinna ge stöd till alla  under arbetets gång. Avsluta med att summera genom att plocka upp frågor och svårigheter, åter peka på sammanhang och konkret visa – modellera – hur övningen kunde lösas på bästa sätt.

Projekt

4. Elevstyrda arbeten

Låt eleverna använda sina kunskaper i ett arbete som de själva äger och styr, individuellt eller i grupp. Se till att allt material ni gått igenom finns till hands, antingen på papper eller digitalt. Erbjud gärna extra källtexter och fakta som eleverna kommer att behöva: att googla fram relevanta källor är en uppgift i sig som inte bör vara ett krav för alla elever i alla arbeten de gör.

Erbjud en huvuduppgift med en eller flera frågor som är tydligt knutna till det ni gått igenom och där du som lärare vet att du kan ge fortsatt stöttning. Var noga med att inte överbelasta eleverna med valmöjligheter – presentera antingen en enda, gemensam ram för alla eller använd valarkitektur och nudgeteknik för att underlätta valet. Konkret innebär det att framställa ett huvudval som det enkla eller självklara valet och erbjuda ytterligare val i bakgrunden. Syftet med detta är två: även eleverna som väljer standardvalet ges en känsla av att själva ha valt, och samtidigt begränsas inte de elever som kommer mer till sin rätt med andra val.

Samtidigt som du erbjuder en strukturerad huvuduppgift kan du tillåta motiverade elever att utforska sidospår under arbetets gång. I vissa fall har eleven eller läraren redan inledningsvis en annorlunda version av uppgiften i åtanke för eleven, men utvecklingen kan också tillåtas ske under arbetets gång för elever som hittar sidospår som du som lärare inte tänkt på i förväg. Tack vare kartorna blir det lättare att stötta och tack vare flexibelt kursupplägg och betygsöversikter är inte lektionsplaneringen beroende av att eleverna gör exakt samma sak i varje enskilt moment. Detta bidrar till att upprätthålla upplevd frihet och därmed motivationen att lära, samtidigt som det bidrar till att befästa kunskaperna djupare och bidrar till att underlätta framtida transfer till andra områden. Utöver detta bidrar det till ett klassrum som är inkluderande åt alla håll: de som behöver extra stöd får det och de som är ovanligt motiverade eller särbegåvade hålls inte tillbaka.   

Kommentar: Repetera och fyll på

Ett svårighet är valet mellan långa och korta teman. Långa teman ger eleverna frihet och möjlighet att undersöka en fråga på djupet, men kan samtidigt bli en fälla för elever som har svårt att komma igång med arbetet. Genom att kombinera ett långt tema med korta instick där läraren presenterar nyheter av relevans för området, repeterar fakta, inleder lektioner med mindre övningar eller i helklass visar på lösningar av nya problem som upptäckts skapas mer struktur i arbetet och elever som fastnat får hjälp att komma vidare.

6. Gemensam avslutning

Utnyttja slutet på temat till att låta eleverna lära av varandra. Detta kan göras på många olika sätt, beroende på redovisningsform. Skriftliga arbeten lämpar sig för diskussions- eller oppositionsseminarium. Muntliga presentationer och filmer kan visas för klassen, följt av diskussionsfrågor. Annat informationsmaterial kan presenteras i ett vernissage, antingen kombinerat med muntliga presentationer eller med skriftliga frågor som ska besvaras utifrån klasskamraternas material. Har ni arbetat med en brännande aktuell fråga är det också givet att titta utanför klassrummet och fundera på om elevernas alster kan användas för att kommunicera med omvärlden – om eleverna vill och är bekväma med detta.