Ämnesövergripande arbete är ständigt debatterat och framställs omväxlande som både skolans räddning och skolans största problem. Vanliga argument för denna arbetsform är att det skapar sammanhang och effektivitet i lärandet, medan motståndarna framställer det som en rörig och ostrukturerad arbetsform. Forskning verkar inte heller ge oss några tydliga svar utan pekar snarare på att ämnesövergripande arbete är en välfungerande metod men ingen mirakelkur (Hattie 2014).

Vi är övertygade om att effekten av och fördelarna med ämnesövergripande arbete varierar beroende på upplägget. I dess sämsta form är ämnesövergripande arbete en uppgift som delas ut av läraren som eleverna sedan får lösa utan tydligt stöd. I dess bästa form är det en flexibel och motiverande arbetsform där eleverna ges vägledning av en aktiv lärare och tydliga verktyg.

Vi tror på ämnesövergripande arbete. Rätt utnyttjat finns möjligheten att bygga en undervisning som främjar elevernas inre motivation utan att tydliga lärandemål och stödstrukturer får stryka på foten. Med flexibla teman kan motivationsförstörande och kognitivt belastande yttre ramfaktorer minimeras och både elever och lärare ges chansen att uppnå flow i sitt arbete.

Nedan kommer vi att gå igenom ett antal tips för vad som bör ingå i ett välfungerande ämnesövergripande arbetssätt.

Undervisningens upplägg

Vi rekommenderar samma grundprinciper för upplägg och fokus inom ämnesövergripande arbete som inom ämnesundervisningen. Det är minst lika viktigt att ha de centrala kunskaperna och stödmaterialen – kartorna – klara för sig när man ska arbeta ämnesövergripande. Den stora skillnaden är att de varierade exemplen inte behöver fokusera på ett enda skolämne, utan kan bearbetas och förklaras med hjälp av samtliga ämnens perspektiv, lärare och lärmaterial.

Undervisningens kärna:

• kunskaper
• kartor
• varierade exempel

Grundläggande upplägg:

Läs mer om dessa grundprinciper på sidan om undervisning. Nedan finns exempel på hur stegen konkretiseras i ett tematiskt arbete.

1. Presentera problemet
   • Här presenteras det aktuella exempel som temat fokuserar på. Ge en översikt över hur exemplet kan förklaras och bearbetas med hjälp av samtliga inkluderade skolämnen.
2. Gemensam övning
   • Här diskuteras, analyseras och övas delaspekter av exemplet. Dessa moment kan ske både ämnesuppdelat och ämneövergripande, beroende på hur smidigt schemaläggningen kan lösas. Det är dock viktigt att en syntes av ämnesspecifika förklaringar kan skapas för att synliggöra hur de samverkar.
3. Självständig övning / projekt
   • Det avslutande arbetet, som erbjuder större frihet för eleverna att fördjupa sig i delaspekter av temat. 

Precis som för ämnesundervisning kan fördelningen mellan dessa tre delar skilja sig åt beroende på fas i utbildningen och elevgruppens behov.

Tematiska scheman

Ett centralt problem att lösa – sannolikt både det största och det första – är schemaläggningen. Fokus på autentiska, aktuella frågor görs svårare av uppdelningen i separata skolämnen som bryter upp skoldagen. Traditionellt ämnesövergripande arbete löser inte alltid problemet då det ofta tar formen av ett långt i förväg planerat tema som tar liten hänsyn till vad som är aktuellt för tillfället. Om det inte heller finns utrymme för lärarna att samarbeta blir följden att lärarna bakbinds av ett tema utan att någon av fördelarna uppnås.

Om schemaläggningen och arbetslagens samarbete fungerar väl kan ämnesövergripande arbete istället göra det lättare att undervisa både evidensinformerat och flexibelt. Med ett kontinuerligt tematiskt arbete – under en termin, ett år eller hela gymnasietiden – uppstår stora möjligheter att med kortare varsel starta ett nytt tema när ett viktigt ämne pockar på uppmärksamhet. Eleverna kan då en  undervisning som är aktuell och underlättar förståelsen av omvärlden, samtidigt som vi lärare får en mer stimulerande arbetssituation samt naturliga tillfällen att samplanera och askultera.

Med ett schema som tillåter kontinuerligt tematiskt arbete blir inte lärarna bundna vid en enskild kurs utan kan representera verkligheten som den är. Detta gör det lättare att snabbt starta teman som följer med i nyhetsflödet eller plockar upp  vetenskapliga och kulturella händelser som pockar på uppmärksamhet. En lika stor styrka är att eleverna inte är låsta till snäva ramar, utan verkligen kan följa sidospår som väcker deras intresse. Ett relativt traditionellt tema om global uppvärmning kan som exempel inkludera både samhällskunskap, naturkunskap, geografi och historia – liksom svenska, engelska och många fler ämnen. Några elever kanske blir mer intresserade av de naturvetenskapliga aspekterna av temat och kan då fokusera mer på dessa, medan andra fokuserar på något av de samhällsvetenskapliga ämnena eller lägger extra krut på redovisningsformen. Målet är naturligtvis fortfarande att ge alla elever goda grundkunskaper i alla ämnen, men genom att ta hänsyn till att motivationen inom varje ämne kan skifta under året lämnas utrymme för eleverna att arbeta mer tidseffektivt.

Struktur och stödmaterial

Det är viktigt att nämna att stöd och struktur är centralt för att lärandet ska fungera. Upptäckande pedagogik i betydelsen att eleverna själva letar reda på svaren är inte en effektiv metod, framförallt inte när frågorna definieras av läraren och eleverna därmed riskerar att sakna både kunskaper och motivation. Grunden i tematiskt undervisning är en tydlig struktur som synliggör centrala kunskaper och procedurer. Kartor bidrar till detta, liksom traditionella läroböcker eller annat källmaterial som läraren tillhandahåller. Eleverna måste ges en tydlig kunskapsbas innan friare arbeten tar vid samt som kontinuerligt verktyg under arbetets gång. Vissa elever kommer sedan att utgå från dessa under hela temat medan andra snabbt tar sig vidare till mer omfattande och komplicerade källmaterial som tillåter elaborering och utveckling av kunskaperna. Den struktur som kartorna ger gör att det inte är en svaghet om eleverna fokuserar på olika kunskaper, utan tvärtom en styrka som främjar motivation och innebär en mer effektiv användning av tid och energi. En elev kan hålla sig till att memorera delar av grundmaterialet i ett ämne, och kanske nå ett något lägre betyg där, och samtidigt utveckla och nyansera kunskaperna betydligt mer inom ett annat intresseveckande ämne och nå ett av de högsta betygen där. 

Repetera och fyll på

Ett svårighet att hantera är valet mellan långa och korta teman. Långa teman ger flexibilitet och möjlighet att undersöka en fråga på djupet, men längre självständiga övningar kan samtidigt bli en fälla för elever som har svårt att komma igång med arbetet. Genom att kombinera ett långt tema med korta instick där läraren presenterar nyheter av relevans för området, repeterar fakta, inleder lektioner med mindre övningar eller i helklass visar på lösningar av nya problem som upptäckts skapas mer struktur i arbetet och elever som fastnat får hjälp att komma vidare.

Valarkitektur

Även om forskning visar att upplevelsen av att välja kan stärka den inre motivationen finns en minst lika stor risk att valmöjligheter överbelastar arbetsminnet och får vissa elever att antingen frysa eller välja ett allt för lätt alternativ. Ett sätt att komma runt båda dessa problem är att använda valarkitektur.

Kort sammanfattat innebär valarkitektur att elever ”puffas” att göra rätt val. Beteendeekonomen Richard Thaler har kallat detta för ”frihetlig paternalism” eftersom det kombinerar friheten att välja med tydlig guidning från en lärare som (potentiellt) vet bättre. Lärarens uppgift blir att tydliggöra vilket som är det klokaste, enklaste eller för eleverna bäst anpassade valet, samtidigt som alternativa vägar tillåts. På så vis får osäkra och omotiverade elever tydligt stöd samtidigt som elever med starkare intresse behåller friheten att välja annorlunda.

Valarkitektur kan enkelt implementeras utan särskilda kunskaper eller extra tidsåtgång. Alternativen kan helt enkelt presenteras likt bilden nedan (ett upplägg som nog känns igen från otaliga webshoppar) eller ännu enklare genom att presentera en lista med ett eller flera lämpliga alternativ i större typsnitt.

Återkoppling för ämnesövergripande arbete

Återkoppling och bedömning är mångfacetterat. En viktig aspekt är att synliggöra målen med utbildningen från början. Genom tydliga lärandemål, färdiga modelltexter och kartor över viktig kunskap kan eleverna själva utvärdera sin arbetsinsats. En aktiv lärare som ger formativ återkoppling under arbetets gång kan också hela tiden koppla sin bedömning till dessa kartor och modelltexter och på så vis ha ett konkret underlag att hänvisa till.

Betygsättning ska ske på kunskaperna som uppnåts i slutet av nivån, men en viss tydlighet under året kan samtidigt vara önskvärd även i termer av betygsläge. Idag är detta sällan välskött i den myriad av undermåliga lärplattformar och matriser som spridits på våra skolor. Vi vill vara försiktiga med att rekommendera ytterligare versioner utan tror att detta behöver skötas på det sätt som är mest tidseffektivt – och innebär minst dokumentation – för lärarna. Självklart är i vilket fall att återkopplingen behöver vara baserad på de kunskaper och språkliga förmågor som identifierats som centrala lärandemål och kommunicerats till eleverna.

Problemet: hur ska lärarna samarbeta?

Den som är övertygad så här långt ser troligen problem i att få tillräckligt många lärare att samarbeta effektivt. Det är ingen tvekan om att detta är den största utmaningen och det som kan utgöra akilleshälen. Ju större skola och ju mer specialiserade behörigheter och tjänster lärarna har, och ju fler ämnen eleverna läser, desto svårare är det att skapa ett optimalt samarbete. På ett yrkesprogram med tre-fyra lärare i de gymnasiegemensamma ämnena kan det göras enkelt, men på det naturvetenskapliga programmet i en skola med över tusen elever blir utmaningarna större. 

Den första delen av lösningen innebär att identifiera vilka ämnen som ska samarbete och samla en grupp lärare kring en klass. Se till att alla är överens om upplägget och känner till vilka centrala kunskaper och kartor som är i fokus under året. Om detta är på plats finns redan en god chans att lyckas.

Även om flera parallella klasser ska arbeta med samma upplägg kan det vara värdefullt att se till att varje klass har så få inblandade lärare som möjligt. I ett läsår bör det vara under åtta ämnen och därmed bör det finnas en möjlighet att få ner antalet lärare till max fyra. Dessa lärare behöver möjlighet att ta spontana frågor i farten genom fysisk närhet (arbetsrum eller avdelning) såväl som gemensamma luckor i schemat. 

Utöver dessa spontana tillfällen till samarbete behövs tillfällen att diskutera långsiktiga visioner i lugn och ro. Mötestider och studiedagar finns på de flesta skolor, och de bör göra plats för långsiktiga temamöten i sina scheman. Vid dessa tillfällen kan lärarna också prata ihop sig mellan klasserna om de olika lärarlagen arbetar mer separat i vardagen.

Slutligen behövs tid och lugn för att bygga nya vanor. Läraryrket är stressigt och det är ansträngande att prova något nytt när arbetsdagarna redan är överfulla. Skolledningen måste ge extra tid inledningsvis och det skadar inte att sikta lite lägre och jobba lite mindre flexibelt det första läsåret. Ganska snart kommer arbetsformerna sätta sig och såväl tid som energi frigöras på ett sätt som inte var möjligt inom den gamla ämnesundervisningen.

Ökad struktur och ökad flexibilitet

Avslutningsvis: huvudmålet är inte blandning för blandningens skull. Om ämnesövergripande arbete görs på rätt sätt blir det lättare för eleverna att veta vad de ska göra, vilket klassrum de ska gå till, vilket område de arbetar med och vad läxan är till nästa vecka. Det blir lättare för lärare att samarbeta, askultera, diskutera och utveckla sin undervisning tillsammans med andra utan att detta blir ett tyngande sidouppdrag. Skolan kan plocka upp aktuella händelser och förklara dem utifrån de centrala kunskaper som undervisningen baseras på, vilket inte bara motiverar eleverna (och lärarna), utan också säkerställer att elevernas kunskaper blir användbara i den verklighet de ska träda in i efter studenten. Elever med svårigheter, särbegåvningar, med hög eller låg motivation får alla en chans att rymmas i klassrummet på sina villkor och tillsammans med läraren hjälpas åt att förstå den komplexa oreda som omger oss.